Det kom ett brev från Gabriella. Vi återger delar av det och uppmanar till spridning runt om i Sverige till kyrkor och församlingar över hela landet:
”Vi närmar oss första advent, den helg när – om jag förstått det rätt – flest svenskar besöker en gudstjänst. I år blir allt annorlunda. Och det gör så fruktansvärt ont i mig att vi som kyrka med all sannolikhet inte kommer att kunna tända ljusen och sjunga psalmerna tillsammans i år. Jag är ledsen för min egen skull, advent och jul är den vackraste tiden på året, men ännu mer ledsen är jag över att vi som kyrka, som Kristi kropp, inte kan förmedla det hopp och det ljus som vi alla så väl behöver. Inte minst i denna tid.
Min frustration har gjort att vi dragit igång ett projekt. Till första advent (om allt går enligt planerna, tiden är ju knapp) kommer vi att hänga upp julbelysning på kyrkan och i trädgården som omger huset.
Händiga och underbara människor håller just nu också på att tillverka en julkrubba i naturlig storlek som ska belysas och invigas till första advent. Vi kommer troligtvis att fylla affischtavlan med kyrkans gamla flanellografbilder som skildrar julens budskap. I lagom höjd för barnen kommer vår vanliga julkrubba också att stå, strax innanför glasdörrarna.
Skyltar ute i trädgården, i närheten av julkrubban, kommer att tryckas med julens texter. Och blir det som jag hoppas och vill så ska jag också, i en annan del av trädgården, försöka ta fram ljusskyltar i plexiglas där vi graverar bibelord om ljuset. Guds ljus som kommit till världen. Att Gud är ljus och inget mörker finns i honom. Att han ska komma till oss som en soluppgång.
Och jag tänker – tänk om! Tänk om alla kyrkor runt om i landet kunde göra likadant! Tänk om ljusen kunde tändas över hela vårt land. När vi inte kan bjuda människor in till våra kyrkor för att fira gudstjänst och sjunga julens sånger så skulle vi fortfarande kunna sprida ljus och hopp utanför kyrkan. Göra installationer och utställningar som människor kan vandra förbi i sitt tempo, på olika tider, på coronasäkert avstånd från varandra, men ändå nära Gud, himlaljusens fader.”
